Inlägg kring del 1 av boken

Jag missade att göra mitt inlägg i förra veckan kring del 1. Så här kommer mitt:

DEL I

Jag har valt att lyfta fram den delen i boken där det talas om identitet och sättet man ser på identitet. I boken står  det bland annat att vissa anser att indentitet är något personligt, något man föds med och som är något varande, odelbart och som följer bestämda utvecklingslinjer. Medan andra anser att idenitet är något som förändras genom åren och i sammarbete med kulturella förändringar.

Jag har valt att koppla detta lite till mina egna erfarenheter och till hur jag själv är som person och hur jag anser att jag har utvecklats till den jag är idag.

Jag har som ni redan vet en förälder med utländsk bakgrund och en förälder med svensk bakgrund. Under hela min uppväxt har mina föräldrar valt att bo på  en svenskbebodd del av staden.Detta har medfört att jag gått i vanlig svensk skola och umgåtts i stort sett enbart med elever med svensk bakgrund. Jag har heller inte tagit del av min utländska förälders hemspråk, vilket jag idag känner att jag kan tycka är väldigt synd. I min klass i grunskolan gick de även några andra elever med utländskbakgrund, vi gick i samma klass från förskolan ända upp till nian. Detta är jag väldigt glad för, Vi blev en väldigt sammansvetsad klass och tack vare olika kulturella härkomster av eleverna i klassen, fick vi lära oss massvis om varandras kulturer och hur man ska behandla varandra oavsett vilket land man kommer ifrån. Jag har många nära vänner från denna gamla klass, som jag nu kännt i 19 år, och som jag umgås dagligen med även idag. Vi pratar idag om hur vi präglat varandras liv, vilka olika personligheter vi har och hur vi tillsammans "skapat" varandra till dom tjejer vi är idag. Tillsammans har man skrattat och gråtit och lärt sig av varandras misstag, men även tagit del av varandras styrkor.
Så det jag vill komma fram till är att jag själv anser att indentitet är inte något vi föds med, utan det är något som skapas under livets gång och personerna du har runt omrking dig.
Vilket jag tycker är väldigt intressant, för jag tror att, hade jag istället bott i en annan del av staden där de bor flest invandrare och pratat min andra förälders hemspråk hade jag förmodligen inte varit den jag är idag utan min identitet hade formats annorlunda.

Detta kan man även koppla till föreläsningen vi var på i förra veckan där föreläsaren tog upp om hur det såg ut på den skolan hon hade varit på. Att det fanns en "invandrarhörna" även kallad "migrationsverket". Detta känner jag igen såå väl. På exakt samma vis rådde det på den gymnasieskolan jag gick på med. Och vilka satt i den? jo oftast de elever med utländsk härkomst och som bodde i en invadrartät del av staden. Jag satt inte där och ändå är jag också utländsk? Vad kan det bero på?
Jag tror som även föreläsaren nämnde att det beror på att eleverna har växt upp så. Dom har växt upp i ett samhälle, i  en del av staden som bara invandrare bor. Kommunerna har valt att placera dessa familjer på ett och samma ställe. Vilket jag tror leder till att det för med sig samma slags anda in i skolans miljöer. Utefter dessa förutsättningar skapas deras indentitet. Jag tror att deras identitet hade sett annorlunda ut om de växt upp på ett annat sätt. På ett mer mångkulturellt sett och med mer svenska barn. Vad tror ni?

Hur anser ni att identitet skapas? är det något man föds med eller något som utvecklas under livets gång?

Seminariet

Seminariet..

Angående seminariet så känner jag nu efter att ha läst alla 3 delar i boken att jag fortfarande står fast vid mitt förslag kring "frihet & bundenhet". Tyckte det var den delen vi diskuterade mest kring och där fler av oss hade olika uppfattningar och mötte "ämnet" olika på sina skolor/VFU platser. Tycker Louise gav ett bra förslag på bra frågor att fortsätta detta ämnet på. Vad tycker alla om förslaget, ska vi kanske sitta hemma och finslipa ner våra egna erfarenheter och tankar så kan man ta med sig dessa på torsdag?
Intressanta förslag också från malin och linda! Vi ska ju prata rätt länge så varför inte som Louise sa slå ihop förslagen på något lämpligt sätt?:) sen hade de även vart kul att få med klassen på något sätt i diskussion med som du nämner Sara! vi kan väl kika vidare på detta till torsdag?
Kram

Fredagens seminarie

Hej allihop!

Jag har ett förslag: att vi tar upp frågeställningar om både frihet och att vara bunden och "uppfostringsskola". Eftersom en del av oss har upplevelser om att vara fri och bunden och ser hur det är ute på skolan så finns det ju en del av diskutera där med de andra. Hur elever bemöter lärare nuförtiden är också ett oerhört intressant ämne som några andra av oss har upplevelser om. Så vad säger ni?

Jag har några frågor som går att diskutera runt
* Är man fri eller bunden som student?
* Känner sig lärarna på skolan fria eller bundna i sina val? Hur arbetar de?
* Hur känner sig eleverna - har de rätt att påverka undervisningen?
* Hur ska man som student tackla respektlösa elever? Hur mycket kan vi göra?
* Har elever mindre respekt för lärare nuförtiden? Vad beror det på i så fall?
* Hur gör man med de elever vars föräldrar är respektlösa mot lärare? Kan man "uppfostra" föräldrarna?

Så det var några frågor man kan ta upp som diskussionsfrågor på seminariet, vad tycker ni?

Seminarie

Hej gruppen!
Nu närmar det sig seminarie på fredag. Vi har hafty många diskussioner om intyressanta områden men nu ska vi fokusera på ett som vi ska delge övriga i klassen. Diana tog upp förslaget med frihet och bundenhet och skrev såhär :
"Där vi kan berätta om hur våra luvar har det, hur olika de jobbar och jämför nackdelar och fördelar med arbetssätten, fokuserat kring "frihet" och "bundenhet"
Jag tycker att det är en intressant sak att ta upp och det kan vara roligt och lärorikt att få reda på hur andra skolor arbetar då jag i alla fall känner att man egentligen borde få pröva på olika skolor för att testa andra arbetssätt också. Det är också bra för då kan var och en presentera sin skola och fundera på hur det är där och huir LUVen arbetar etc.
Vad tror ni?

VFUns sista dagar ...

Sista dagarna på VFUn ...

Då var det sista fredagen på VFU perioden och det känns både tråkigt och roligt att komma tillbaka till våran skola igen. Det är tråkigt att inte längre få vara i kontakt med yrket och alla goa elever man lärt känna under dessa fem veckor men det är också roligt att få träffa klasskamrater igen och kunna diskutera hur vi haft det och vilka erfarenheter vi fått.

Fredagar på skolan är underbara, elevern är halvklass framtill strax innan lunch på grund av att det är IUP lektioner. Då är lärarna tre stycken på redan få elever och kan därför dela upp dem i tre grupper så varje lärare tar med sig ca fem elever var där eleverna kan fördjupa sina kunskaper i ett av kärnämnena som dem behöver träna mera på. Efter lunch ligger musiklektionen parallellt med svenskalektionen och svenskläraren har en väl planerad lektion varje fredag som eleverna älskar vilket gör att eleverna är lugna och fokuserade på uppgifterna.

Jag har fått fler nya upplevelser av många av eleverna på bara dessa fredagar när man får se hur eleverna kan vara när det är en så välanpassad lektion som svensklektionerna på fredagar. Alla har olika sidor som man visar upp vid olika tillfällen och eleverna slutar aldrig att förvåna mig. Det kommer blir väldigt tråkigt att lämna dem nu när man äntligen börjat lära känna dem ordentligt och äntligen börjar förstå hur man ska agera med dem. Och vilken roll man skapat sig som lärare.

Trevlig helg!

Del 3.

Del 3.


"Vad är mångkulturell för dig?"

Dess betydelse är olika från person till person och för mig är det när till exempel en klass har elever från många olika länder, när olika etniciteter är samlade.

Eleverna i mina klasser är till hälften invandrare och som det skrivs i boken att man ska se varandras likheter istället för motsatser är något elever gör. Eleverna kommer bra överens och ser varandra som individer och personer istället för att se varandras bakgrund. Även om det finns många andra grupper där eleverna eller personerna bara ser varandras olikheter och inte kommer översens på grund av dem. Det kan skapa riktiga problem i grupper om inte eleverna kommer överens.

Jag anser att elever med olikheter är bra eftersom vi alltid kan lära av varandra och våra olikheter. 

Detta var lite åsikter och tankar jag hade idag.

Hoppas allt är bra med er och så ses vi snart i skolan igen!

Tomma ord?

"Han, som en del andra, är kritisk mot lärarutbildningens tal om mångkulturalitet. Det är ett tomt ord, det ses enbart positivt av lärarutbildningens företrädare, det problamatiseras inte och det handlar, enligt Henry, om att definiera mångkulturalitetet i huvudsak som att det finns många invandrare."

Detta stycke valde jag att stanna vid och fundera över. När jag tidigare kommenterat er andras inlägg kom jag på mig att det snabbt kom upp i huvudet att ett mångkulturellt klassrum ger ett utbyte och ska tas tillvara på. När jag sedan läser meningen igen och funderar på hur detta ska göras så har jag ingen aning! Visst att vi på högskolan fått reda på att man kan ha med både svenska och utländska namn i uppgifterna, att man kan låta en elev berätta om hemlandet eller sätta sig in i dennes kultur etc. Men hur ska man egentligen "ta tillvara" på detta i praktiken, och hinns det med tycker jag är den stora frågan! Nu kan inte jag alla centrala innehåll i religion men där kanske man skulle kunna använda sig av det. Hur hade ni använt er av detta?

Jag anser som Henry i texten ovan att det pratas väldigt gott om mångkulturellt i klassrummet men vi får egentligen inte veta vad som faktiskt kan vara problematiskt. Jag gör min VFU på en liten skola på glesbyggden och har därför inte någon större spridning på eleverna då nästan alla kommer från samma ort. Jag är avundsjuk på er som får möta detta i er praktik då jag inte har någon som har ex svenska som andraspråk och vet därför inte hur man i undervisningen tar hänsyn till detta. Hur gör era LUVar och ni på skolan om detta finns hos er?

Sedan anser jag personligen att det är ett väldans tjöt om mångkulturellt hit och mångkulturellt dit! Måste man göra mer skillnad på eleverna än att alla är individer med egna erfarenheter och egenskaper. Målen ska uppnås och hur vi går tillväga för att alla elever ska få bästa hjälp och stöttning att nå dit, det är en helt annan fråga! Jag kan tycka att det nästan är en inne-fråga som experter, som de i boken, försöker lista ut svaret på. Lägg istället tiden på att belysa hur man i så fall kan arbeta istället för att göra en skillnad större än vad egentligen både lärare och elever uppfattar den som.

Detta är lite av mina tankar i detta stycke. Det fanns mycket intressant men detta fängslade i alla fall mig mest! Nu lider VFU:n mot sitt slut och det ska bli roligt att få träffa er alla snart igen!
Ha det gott i värmen / Sara

"Jag hade det svårt, för jag var 20 år när jag började där. Det var svårt för mig som liten blond flicka att bli respekterad bland dom här männen. Jag fick vara extra tydlig med att det är jag som är lärare. Det är jag som bestämmer"

Detta har jag sett på min VFU. En "kollega" som jag delar arbetsrum med har väldiga problem med två elever i sin femma. De två lyssnar inte alltid på hennes tilltal, flera åtgärdsprogram är inkopplade, rings hem till föräldrar varje vecka (sen jag började min VFU-period), varje a-lagsmöte har hon elevärende att ta upp angående dessa två elever. Just med att koppla dessa två elever till kurslitteraturen är att dessa två är andra gradens invandrare.
Kollegan har uttalat att de inte lyssnar på henne och att de utryckt att hon är kvinna. Pennor bryts sönder och spring i klassrummet under lektionstid. Flera gånger har hon tvingats hämta en av sina manliga kollegor i skolan för att få pli på eleverna.
Hon är inte lärare av den mildare och mjukare sorten, utan bestämd och kräver respekt, ändå har dessa två elever fått den här föreställningen.

Jag blir arg när jag läser/hör om detta. Kanske för att jag är kvinna själv i framtida grundskolan eller för att jag är uppvuxen i hyffsat jämnställda Sverige (om man jämför med många andra Europeiska länder). Samtidigt blir jag rädd. Den jargongen med att "jag lyssnar inte på dig för att du är kvinna" är även den en slags rasism. Precis som människor inte valt att födas svarta har jag inte valt att födas till kvinna. Om det krävs noll-rasism och respekt i skolor måste detta gälla även för mig. Jag ska bli respektarad för den inivid jag är utan att utsättas för hot och våld!!

På min skola är majoriteten av personal och servicelaget kvinnor. Om skolan var med jämn med både manlig och kvinnlig personal (vilket jag vet att de försöker) hade läraryrket inte varit sett som typiskt kvinnligt.
Eller så måste vi jobba mer (som att vi inte redan gör det) med respekt och männskovärde.
Min LUV att jobbat och avslutat FN-komenssionen kring människors rättigheter. Detta var en riktigt bra område att prata kring!

Ha de gott <3

Vi och dom

Hej gruppen!

Hoppas ni har det bra och lär er en massa matnyttigt på era VFU-platser, för det gör åtminstone jag! :)

Min första tanke om mångkultur kom att bli att någon sådan inte finns, i någon större utsträckning, på min VFU-skola, men då kom jag på mig själv att jag enbart tänkte på elevernas etniska bakgrunder. Min skola är en liten skola som ligger i ett mindre samhälle och just där finns det ingen stor invandring om man jämför med de andra skolorna i samma kommun. I min klass finns det endast en elev som har ett annat hemspråk än svenska, men hade jag inte fått reda på det hade jag inte kunnat gissa det då denna elev pratar perfekt svenska.

När jag läste boken fastnade jag främst kring vad lärarstudenten Henry nämnde kring det här med att "vi och dom" inte symboliserar skillnaden mellan invandrare och svenskar utan att den även kan gälla subkulturer, som Henry kallar det, men som författarna kallar det självvalda identiteter (sid. 72). Det är väl just sådana som döljer sig på min skola. Eleverna har sina egna intressen som de delar med kompisarna, men som inte stämmer in på helheten. Detta kan ske allt från dem fotbollsintresserade eleverna som kickar boll på rasterna, till dem som är musikintresserade och som gärna spenderar rasterna inne tillsammans med sina likasinade kompisar och övar inför kommande konserter eller dylikt. Men till det stora hela har jag vissa svårigheter att dela upp eleverna i dessa grupper då jag tycker mig se att den stora massan kommer ifrån likvärdiga hemförhållande. Detta är ju givetvis inte sant, men svårt att kategorisera in eleverna eftersom jag inte har fått så mycket bakgrundsinformation om var och en.

Det kan jag tycka är att det vore kanske bra om den etniska mångfalden hade varit mer utspridd över hela kommunen för att jag tror att det vore bra både för dem elever med svensk bakgrund liksom dem elever med utländsbakgrund. På grund av att jag tror att eleverna kan lära sig väldigt mycket av varandra och att detta kan leda till något positivt samtidigt som skolorna måste arbeta med och kring konflikter som kan uppstå när elever från olika kulturer och bakgrunder möts. Det gäller att visa på att eleverna kan lära sig utav varandra och göra detta till något positivt för samtliga att det inte uppstår några onödiga konflikter eller liknande på grund av att eleverna inte förstår varandra fullt ut.

Jaha, det var lite av mina tankar!

Ha det så gott i vinterkylan! :)

/Mariana

Alla elever är olika.

Hej allihop!

Nu är det inte långt kvar av vår VFU och det har gått väldigt fort, men samtidigt känns det länge sedan som vi hade lektioner på Högskolan. Del I i "Att undervisa är att välja" ska denna veckan diskuteras och jag tänkte därför göra ett första inlägg om just den delen.

"Om alla betraktas som lika, som universalismen gör, är risken stor att minoritetsgrupper och lågstatusgrupper av olika slag blir osynliga och utplånas." (s.23)

Jag har tänkt en del på om alla lärare faktiskt tänker på att alla elever är olika. Jag tror att alla är medvetna om det, men görs det något åt det? Som det tas upp i boken har mycket läromedel som används i skolan nuförtiden används länge och hur gynnar det till exempel invandrarelever? Det borde därför också användas olika slags material där det även tas in aktuellt material som blir mera mångfasetterad och perspektiven vidgas. Undervisningen ska gynna alla elever, som styrdokumenten fastslår, men många gånger kan jag förstå att det kan vara ett önsketänkande. Det kan inte vara lätt att i varje del i varje ämne kunna gynna precis alla elever både på grund av minoritetsgrupper och att alla elever faktiskt lär sig på olika sätt och är bra på olika saker. Jag hoppas ändå att alla lärarna strävar efter att gynna alla elever, och inte som i citatet jag valt från boken se alla elever som lika.

Jag tror att man både ska betona det gemensamma, men också peka på olika gruppers särarter. Tänk vad tråkigt det hade varit om alla skulle vara likadana. Det är en riktig utmaning att ha en klass där det finns elever som är mycket olika prestationsmässigt, men även från olika minoritetsgrupper, men jag ser det också som en spännande utmaning. Jag tror att om man aldrig får utmanas i sitt läraryrke blir det enformigt och tråkigt. Det är ju det som gör hela läraryrket - att varje dag inte är den andra lik och det beror ju mycket på eleverna. Jag tycker man ska lyfta fram elevers olikheter och se det som positivt och inte se det som en belastning.

Det var några av mina tankar.

Hej svejs!