"Han, som en del andra, är kritisk mot lärarutbildningens tal om mångkulturalitet. Det är ett tomt ord, det ses enbart positivt av lärarutbildningens företrädare, det problamatiseras inte och det handlar, enligt Henry, om att definiera mångkulturalitetet i huvudsak som att det finns många invandrare."
Detta stycke valde jag att stanna vid och fundera över. När jag tidigare kommenterat er andras inlägg kom jag på mig att det snabbt kom upp i huvudet att ett mångkulturellt klassrum ger ett utbyte och ska tas tillvara på. När jag sedan läser meningen igen och funderar på hur detta ska göras så har jag ingen aning! Visst att vi på högskolan fått reda på att man kan ha med både svenska och utländska namn i uppgifterna, att man kan låta en elev berätta om hemlandet eller sätta sig in i dennes kultur etc. Men hur ska man egentligen "ta tillvara" på detta i praktiken, och hinns det med tycker jag är den stora frågan! Nu kan inte jag alla centrala innehåll i religion men där kanske man skulle kunna använda sig av det. Hur hade ni använt er av detta?
Jag anser som Henry i texten ovan att det pratas väldigt gott om mångkulturellt i klassrummet men vi får egentligen inte veta vad som faktiskt kan vara problematiskt. Jag gör min VFU på en liten skola på glesbyggden och har därför inte någon större spridning på eleverna då nästan alla kommer från samma ort. Jag är avundsjuk på er som får möta detta i er praktik då jag inte har någon som har ex svenska som andraspråk och vet därför inte hur man i undervisningen tar hänsyn till detta. Hur gör era LUVar och ni på skolan om detta finns hos er?
Sedan anser jag personligen att det är ett väldans tjöt om mångkulturellt hit och mångkulturellt dit! Måste man göra mer skillnad på eleverna än att alla är individer med egna erfarenheter och egenskaper. Målen ska uppnås och hur vi går tillväga för att alla elever ska få bästa hjälp och stöttning att nå dit, det är en helt annan fråga! Jag kan tycka att det nästan är en inne-fråga som experter, som de i boken, försöker lista ut svaret på. Lägg istället tiden på att belysa hur man i så fall kan arbeta istället för att göra en skillnad större än vad egentligen både lärare och elever uppfattar den som.
Detta är lite av mina tankar i detta stycke. Det fanns mycket intressant men detta fängslade i alla fall mig mest! Nu lider VFU:n mot sitt slut och det ska bli roligt att få träffa er alla snart igen!
Ha det gott i värmen / Sara
I min VFU-klass finns det tre elever med utländsk bakgrund, men de har det inte svårare än någon annan i klassen att hänga med på lektionerna. De har hemspråk en eller två gånger i veckan och ibland kommer det in en hemspråkslärare som är med på matematiklektionerna för att ge eleverna extra stöd, men jag tycker helt ärligt inte att det verkar behövas. Man ska ju inte leta fel hos dem bara för att de inte är svenskar. De pratar jätte bra svenska och är involverade i klassen precis lika mycket som de övriga.
SvaraRaderaI mina klasser så är 50 % elever med invandrar bakgrund och både lärare och elever tänker inte på skillnaden mellan dem och svenska elever. Och varför skulle dem se på skillnader? Lärarna gör inget speciellt, eleverna är väl anpassade med det svenska språket och har inga direkta svårigheter med något ämne.
SvaraRaderaJag såg idag att vissa av eleverna i min klass har i IUP uppgifter att läsa en text som de sedan ska skriva förståelse och analys av. I analysen om texten kan eleven skriva om egna erfarenheter kopplade till ämnet men också deras tankar kring de dem läst. Alla elever har egna erfarenheter på grund av familjebakgrund och vänner.
SvaraRadera