tisdag 20 november 2012


Hej!

Då var andra veckan igång och jag känner hur snuvan är på väg. Man kommer mer och mer in i lärarrollen och lärartänket. Jag hade planeringstid i eftermiddags och nu äntligen förstår jag hur mycket tid lärare lägger på att planera lektioner, att skaffa framstoff och olika material för att använda i undervisningen. Dock har ju dessa lärare ändå jobbat många år och vet vad eleverna behöver lära sig och vad som fungerar för dem i undervisnings metod.

I VFU rapporten ska ju vi skriva om elevernas förkunskaper inom ämnet vi valt att undervisa men hyr vet vi förkunskaperna när vi inte gjort några undersökningar, eller är det något vi bara ska veta redan nu?

Är det så att allt som studentlärare gör är medvetna val? Eller är det så att de också agerar och väljer utifrån förmedvetna dispositioner?Bourdieus teoretiska begrepp för dessa förmedvetna dispositioner, det vill säga det som finns i människan utan att hon är helt medveten om dem, men som är inkorporerad i varje människa, är habitus. Habitus består av objektiva betingelser, som har sin grund i sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden i hem, skola, utbildning och samhälle (s.102).

Är det medvetna val vi gör i situationer där det är upp till oss att lösa något eller är det bara det praktiska sinnet som styr handlandet av dessa situationer? Är det så att vi från vår uppväxt lärt oss hantera olika situationer och har utvecklat olika kunskaper som format dem vi är idag? Och om det är det, blir det vi som nya lärare som formar våra elever och skapar deras betingning i framtiden?. Vi kommer vara de som styr och stöttar eleverna och vi lär eleverna mer än de obligatoriska mål i läroplanen. Min LUV var idag tvungen att tala allvar med en av eleverna i klassen på grund av att eleven handling där handlandet av rätt och fel ifrågasattes. Där går vi även in och är en del av uppfostringen och rapporterar till föräldrarna hur deras barn beter sig.

Det var lite tankar hoppas det ... ha en fortsatt bra vecka! 

7 kommentarer:

  1. Jag tror att när man väl har kommit in i sitt arbete som lärare och fått en bra erfarenhet kring det kommer nog en del av våra val att handla om känslan över vad som är rätt eller fel. Att vi skulle forma eleverna för framtiden är nog delvis rätt, men jag tror att det kan skilja lite från elev till elev och från vilka förhållanden som den kommer ifrån. Till det stora hela är ju de flesta eleverna på det klara med vad som är rätt och fel inom specifika situationer, men där det såklart också finns elever som kanske inte har med sig just den kunskapen när de kommer till skolan och att vi därför blir någon form av uppfostrare också. Men i grund och botten är det vi (förhoppningsvis tillsammans med föräldrarna) som hjälper barnen med stöttning och guidning att bli 'väluppfostrade' små människor som kommer blomma ut till vuxna individer en vacker dag..:) Det vill säga att vi kommer att ha ett mycket större ansvar på våra axlar än att "bara" lära ut det som läroplanen fastställer att vi ska göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erfarenhet är superviktigt inom läraryrket och man måste ha svar på allt eftersom elever snackar så mycket och säger emot om man inte vet vad man ska säga. Ja absolut att vi har mer att lära dem än bara det som läroplanen fastställer.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Det sker många incidenter i klassrummen varje dag. Elever som pratar högt, elever som är uppe och vandrar osv osv.. Självklart har vi en fostrande roll som lärare samtidigt som det ska vara en självklarhet för eleven i denna åldern att börja ta eget ansvar och förstå hur an beteer sig, anser jag. Jag tror att det är viktigt att man varje gång en elev gjort något som inte är acceptabelt, säger åt eleven på skarpen och förklarar VARFÖR det inte är acceptabelt. Min luv pratar alltid om hur man ska ha respekten mot sina klasskamrater och skillnaden mellan inlärningen hos elever. Vissa elever kan inte jobba med ljud omkring sig och vissa elever kan inte koncentrera sig när folk går runt i klassrummet. Genom att förklara detta för eleven som utfört den felaktiga handligen så spelar man lite på denne elevens känslor denne har gentemot sina klasskamrater. Vilket jag i längden tror, även om eleven inte visar det direkt, finns någonstans i bakhuvudet då eleven kanske beteer sig olämpligt igen. Lyssnar inte eleverna så är det föräldarna som måste dras in, en allt för stor fostrande roll anser jag att vi lärare inte ska ha. Utan det är föräldrarnas ansvar.
    När det gäller val av undervisning tror jag många av oss går tllbaka till vår egen uppväxt och skolgång. Där vi reflekterar över vad vi själva tyckte gjorde lektionerna roliga och hur vi själva lärde in oss till prov osv. Man har själv genom åren jämfört lärare man själv har haft och jag tror man som utbildande lärarstudent tar med sig både de positiva och negativa undervisningsmetoder man mött under åren och använder dessa när man planerar sin egen undervining.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det har jag märkt av under dessa två veckor, jag tror att de påverkas av att vi är nya där, och vill testa oss som lärare och se vad vi tillåter. Min LUV och kollegor har nära kontakt med elevernas föräldrar eftersom det går många elever i sjätte klass som har åtgärsprogam och har diagnoser. Därför är det noga att när vi blir lärare verkligen talar allvar med våra elever och ser till att de vet innebörden av till exempel respekt och liknande.

      Radera
  4. just denna diskussion hade jag och min Luv idag, vad man gör som praktikant och vad som görs efter år av erfarenhet. Hon berättade att i början, precis i samma situation som oss, valde att ha papper framför sig och ordagrant skriva ned vad och i vilken ordning detta skulle gås igenom framför klassen hon då praktiserade för. Hon berättade att detta försvinner så småninbg om och att man inte behöver vara helt förutsägbar och planerad då det ofta tas upp saker som inte hör till ämnet som diskuteras men att det är viktigt att slutligen komma på rätt spår igen och knyta säcken. Jag tror också att det är viktigt att vara flexibel, det är trots allt människor vi arbetar med, vad som hänt på en rast eller på en fritidsaktivitet kan påverka en elevs uppförande mot en annan och dennes motivation och ork till skola just den dagen. Vi har men kommer även få väldigt mycket erfarenhet av att hantera situationer och främst lsa av situationer och elever. Det är nog detta som jag tycker är absolut mest spännande med lärareyrket, att varje dag inte är den andre lik och att man måste ha kontakt och relationer med så många olika männsikor, föräldrar, elever, skolsköterskor, mattanter, städare, kollegor, rektorer, hjälplärare och många många mer!

    SvaraRadera
  5. Det här är en mycket intressant diskussion. Varför blir man den lärare man blir? Jag tror, som många av er, att den lärare man blir är från erfarenheter vi har. Vi alla har olika erfarenheter av lärare och jag har exempel på hur jag verkligen inte vill bli som lärare och hur jag faktiskt kan tänka mig att vara själv. Den bästa läraren jag någonsin haft hade jag på mellanstadiet.

    Det här med att uppfostra eleverna tycker inte jag är vårt ansvar. Eleverna borde vara medvetna om vad som är rätt eller fel i den åldern, men ändå måste man många gånger vara någon slags "mamma" till dem. Det är både tidskrävande och energikrävande att behöva tala om för eleverna hela tiden att vissa saker inte är okej. De vet ju det egentligen, så varför inte lyssna förstå gången? Det här är något jag tycker vi får alldeles för lite av under vår lärarutbildning. Konflikter och liknande kommer vi i princip stöta på dagligen, men hur vet man hur man ska hantera det varje gång?

    SvaraRadera