"Vi påstår bestämt att inte ens kursplanerna för enskilda ämnen är föreskrivna. Det finns ett val. Det finns en frihet för lärarna att välja innehåll och den friheten, lägg märke till det, uttrycks redan i läroplanen. Trots detta hör man ofta lärare säga, att de måste hinna det och det, därför att det är föreskrivet i kursplanen."
Nu vet inte jag om jag misstolkar författarnas beskrivning av stycket ovan men i så fall kan jag jag hänvisa samma påstående från våra politiker. "Trots detta..." tolkar jag det som om att de själva tycker att det är konstigt att inte lärarna är glada för den nya läroplanen och all FRIHET som de uttrycker så fint. Jag kan inte förstå hur varken de eller politiker kan säga att detta är den bästa läroplanen och att det inte finns några defekter, det räcker ju med att vara med en lärare en ända dag så får man en annan syn på det hela. Lärarna ute på skolorna är dödsstressade över allt som ska göras, inte att de har frihet att beröra de centrala innehållen, utan hur man ska göra underlag för bedömningar av olika slag. Att det finns ett individuellt pedagogiskt och didaktiskt val som varje enskild lärare får ta är super. Det är kanon att få välja hur man vill arbeta då elevgrupper kommer skilja sig åt och saker kommer förrändras, dock kan man inte tro att detta räcker på långa vägar. Det är så himla mycket mer som måste förbättras och granskas för jag är uppriktigt sagt S K Ä R R A D att komm ut i arbetslivet och veta vad som väntar om vi inte kommer få mer undervisning i hur man tolkar, bedömer, gör underlag för dem och mycket mer. Lärarna ute på skolorna skriker efter hjälp men det ända som händer är att det skärs ned på resurser. Hur tänker man då?! Är inte kanske barnen vår framtid, ska vi ha outbildade barn som kommer leva på skattepengar och kosta samhället pengar för att lärana inte fick tillräcklig hjälp och stöd. Jag vet inte vad ni hör och känner men jag hoppas att allt kommer bli betydligt tydligare när vi kommer ut som lärare för dagens lärare har det inte lätt!
Det är mycket att göra, jag möttes av en lärare i morse som berättade att den ligger vaken på nätterna och funderar över bedömningarna och betyg. Det är vid dessa tillfällen man kan se om undervisningen de skapat fungerar för eleverna eller inte. Jag upplever det som att det inte är svårt utan man ser till att använda sig av målen när man utformar aktiviteter och uppgifter eftersom man då har underlag underlag till sina bedömningar och betyg.
SvaraRaderaDet ändå som jag upplever är ett kvar i läroplanen är att följa målen som finns där i. Utöver det så är undervisningsmetoden det man behöver utforma för eleverna.
Min erfarenhet från min VFU-plats är att lärarna är väldigt stressade över bedömningarna och framförallt över de kommande betygsättningen och framför allt hur eleverna ska bedömmas. Var med under en två timmar lång övning/föreläsning i måndags om att bland annat brainstorma fram tips och trix på hur man ska kunna underlätta för lärare när det kommer till det här med bedömning. Det var svårt för mig som lärarstudent att komma med den perfekta lösningen, men väldigt lärorikt att lyssna på "mina" kollegor på skolan. Ett förslag som de funderat på är att ta fram en enkel matris som man kan arbeta efter för att göra bedömningen lättare, men där uppstår problemet hur man ska utforma den på bästa sätt och frågan som uppkom var om det verkligen räcker med en eller måste man ha olika matriser till varje elev. Det ska bli intressant att se om de kommer fram till en bra lösning i framtiden. Vi har ändå tur som inte är färdiga lärare ännu utan kan se och lära både från högskolan men framförallt från våra VFU-platser om vilka sätt som är bra/dåliga att arbeta med. Men visst behövs det ordentliga verktyg för att underlätta vår kommande bedömningen av våra framtida elever.
SvaraRaderaLärarna på min VFU plats kopplar samman bedömning med magsår. Dom ser inte alls framemot detta överhuvudtaget och de känner inte riktigt att de vet hur man egentligen ska bedömma, särkillt svårt är bedomningen för de elever med olika svårigheter.
SvaraRaderaPå min skola pratas de om att man ska ta hjälp från de andra lärarna på mellanstadiet när det gäller att rätta elevernas nationella prov. Vilket jag tycker är ganska smart, särkillt när det kommer till uppsats skrivningen så tror jag att det är bra att någon lärare som inte undervisar eleven dagligen läser uppsatsen för att ge ett så rättvist omdöme som möljligt. Jag tror annars att det är väldigt svårt som klassföreståndare att bortse från elevens bakgrunder, vilket kan göra att man tar till elevens kunskap och hur den ev kan ha höjts under testet. Vilket leder till att man sätter ett högre betyg än vad faktiskt en lärare som inte känner eleven skulle satt.
Och som du säger Sara det är ingen nyhet att lärarna är för få för klassens storlek.. i min sexa går de 20 elever varav 5 av dessa är i behov av särkillt stöd. 3 av dessa får stöd kanske hmm 1 timma var i veckan!! Hur ska dessa elever klara sig? Vart finns politikernas förståelse för dessa elever? Vart finns resurserna? Min LUV känner sig så ensam och hjälplös när det kommer till undervisningen och när hon ser att dessa elever halkar efter, hon kan heller inte bromsa upp undervisningen för då hinns inte planeringen med och eleverna som är utan behov av extra stöd blir då drabbade. Politikerna borde lyfta på röven (ursäkta mitt språk) och ge sig ut i verkligheten och se hur det ser ut i dagens skolor!!
Nej, lärarna har det verkligen inte alltid lätt. Som Diana skrev så drar sig alla lärare för att sätta betyg och de tycker inte alls om att göra det. Politikerna sitter och beslutar saker de inte har en aning om, så jag håller med om att de borde ge sig ut i verkligheten och se hur det verkligen fungerar. Jag förstår att lärarna känner sig hjälplösa när de har elever som de ser inte kommer klara kursmålen, och det inte finns någon som kan hjälpa dem att ge de eleverna stöd. På min VFU-plats har ändå lärarna mycket samarbete, men känner ändå sig enormt stressade, hur är det då på en skola där lärarna inte alls har det samarbetet?
SvaraRadera