Hej allihop!
Nu är det inte långt kvar av vår VFU och det har gått väldigt fort, men samtidigt känns det länge sedan som vi hade lektioner på Högskolan. Del I i "Att undervisa är att välja" ska denna veckan diskuteras och jag tänkte därför göra ett första inlägg om just den delen.
"Om alla betraktas som lika, som universalismen gör, är risken stor att minoritetsgrupper och lågstatusgrupper av olika slag blir osynliga och utplånas." (s.23)
Jag har tänkt en del på om alla lärare faktiskt tänker på att alla elever är olika. Jag tror att alla är medvetna om det, men görs det något åt det? Som det tas upp i boken har mycket läromedel som används i skolan nuförtiden används länge och hur gynnar det till exempel invandrarelever? Det borde därför också användas olika slags material där det även tas in aktuellt material som blir mera mångfasetterad och perspektiven vidgas. Undervisningen ska gynna alla elever, som styrdokumenten fastslår, men många gånger kan jag förstå att det kan vara ett önsketänkande. Det kan inte vara lätt att i varje del i varje ämne kunna gynna precis alla elever både på grund av minoritetsgrupper och att alla elever faktiskt lär sig på olika sätt och är bra på olika saker. Jag hoppas ändå att alla lärarna strävar efter att gynna alla elever, och inte som i citatet jag valt från boken se alla elever som lika.
Jag tror att man både ska betona det gemensamma, men också peka på olika gruppers särarter. Tänk vad tråkigt det hade varit om alla skulle vara likadana. Det är en riktig utmaning att ha en klass där det finns elever som är mycket olika prestationsmässigt, men även från olika minoritetsgrupper, men jag ser det också som en spännande utmaning. Jag tror att om man aldrig får utmanas i sitt läraryrke blir det enformigt och tråkigt. Det är ju det som gör hela läraryrket - att varje dag inte är den andra lik och det beror ju mycket på eleverna. Jag tycker man ska lyfta fram elevers olikheter och se det som positivt och inte se det som en belastning.
Det var några av mina tankar.
Hej svejs!
Jag håller helt med dig Louise. Jag känner att olikheter ska användas istället för att försöka ta bort dessa. Olikheter är det som gör att man blir intresserad av något nytt och om man nu tar exempelvis minioritetsgrupper som ett exempel så har dessa massvis med erfarenheter och kunskaper som kanske inte en "svensson" har.
SvaraRaderaDet är viktigt att visa för eleverna att deras olikheter är något bra. "Det är en riktig utmaning att ha en klass där det finns elever som är mycket olika prestationsmässigt", det är en del av min LUVS vardag och nästa alla deras elever har någon svårighet eller åtgärdsprogram och det funkar för dem. Undervisningen blir som man gör den, det är upp till läraren att försöka utvecklas och lyckas engagera alla elever i undervisningen.
SvaraRaderaOlikheter är ju något som jag ser väldigt positivt på i ett klassrum. Visst att det är en utmaning att få alla olikheter att falla samman på sina egna vis, men tänk vad tråkigt det hade varit om samtliga elever hade varit "likadana". Olikheterna kan ju speglas på olika sätt och så kan det göra så att eleverna lär sig utav varandra på ett annat sätt än om de kommer ifrån samma bakgrunder.
SvaraRaderaJa precis. Därför borde man som lärare visa eleverna mer att olikheter faktiskt är någonting bra och inte en börda
SvaraRadera